Helgen alltså .. Vart ska man ens börja?

Fredagen började med lite grillning + årets första myggbett. Jag, Sara, Ante, Micke, David & Frank satt ute hos pappa & konverserade & hade det trevligt, käkade grillspett, drack lite vin & öl & hade det najs. Sen blev det Opera & vi hade svinkul! En lyckad kväll fram tills krogen stängde ..

Vi skulle på efterfest & var peppade som fan & då kommer det fram en kille & börjar mopsa sig. Han hade tydligen varit hos Sara på en fest förut & betett sig som ett as redan då. I alla fall så började han putta på Ante & försöker provocera fram ett bråk, jag & Sara säger att han ska dra därifrån & sluta bete sig som ett psyk. Han lyssnar inte & fortsätter hålla på varpå Sara blir tokig & ska flyga på honom. Jag tar tag i Sara & drar henne en bit bort, iväg från psykkillen nr 1. Han följer dock efter & tar ett strypgrepp bakifrån på Ante & Sara blir helt rabiat & då kommer psykkillens kompis plötsligt & ska lägga sig i & försöker provocera ännu mera & Sara flyger på honom & jag springer fram & tar tag i henne för att dra henne därifrån. Killen håller i henne, kollar på mig & slår mig i ansiktet! Rakt över näsan så att det börjar forsa blod & jag fattar typ ingenting. Vadfan var det som just hände?! Micke ser ju allt & blir galen, flyger på den här killen men blir strax nedbrottad av polis & vakt.

En tjej som är undersköterska hjälper mig upp & säger att jag ska hålla huvudet bakåt & vi går in på krogen igen & hon hämtar en massa papper & torkar upp blodet. En annan kvinna som är där nyper åt på min näsa & efter ett tag så slutar det blöda. Dom följer med mig in på toan där jag får tvätta av mig lite & sen går jag ut igen & får prata med en kvinnlig polis & berätta allt som hänt. Efter ett tag får jag prata med Sara igen & hon visar att hon fått läppen spräckt, så jag antar att det inte bara var mig han slog.

Det känns som så sjukt! Så overkligt. Jag har aldrig ens pratat med den här killen som slog mig. Jag var inte våldsam på något sätt, jag försökte få bort min syster därifrån & jag fattar inte hur det kunde provocera honom så till den milda grad att han kände att han var tvungen att slå till mig? Så jävla feg! & jag var ju inte beredd för 5 öre. Slaget kom verkligen från ingenstans. Önskar så jävla mycket att jag hade hunnit ge tillbaka men jag fattade inte vad som hann hända på typ 2 sekunder & sen satt jag på backen med händerna fulla av blod. Jag har aldrig slagits, aldrig fått en sån smäll & jag är glad att jag inte var nykter för då hade det nog gjort ganska så mycket ondare.

Sen så gör det mig så ledsen att människor tror att man ljuger. Jag har fått höra att jag har sagt att den här killen knäckte min näsa, det är inte sant. Jag har aldrig sagt att jag har fått näsan knäckt. Har man en knäckt näsa så märker man nog det & antagligen hade dom som hjälpte mig sagt det till mig också. Men spelar det ens någon roll om han knäckte min näsa eller ej? NEJ. Han ska inte ens höja handen mot en tjej, det gör man bara inte! Friska människor har den gränsen. Som att inga brutna ben rättfärdigar hans beteende. Så sjukt.

Vet att han har syskon & vänner som försvarar honom & det tycker jag är så djävulskt sorgligt. Det är verkligen sorgliga människor som inte vågar stå upp & säga emot när ens vänner handlar fel. Svaga, fega personer som antagligen beter sig likadant & inte kan se nåt fel i det. Så jävla pinsamt. Man kan ju hoppas att dom också växer upp en dag, men det kan nog bli svårt när man är så pass insnöad. Bara för att det är ens kompis som beter sig som ett svin så är det inte ok! Om Sara hade gjort något riktigt dumt så hade jag inte varit rädd för att säga vad jag tycker & tänker. DET är en sund relation. Kanske hans vänner nånstans långt inne är rädda för honom & blir hans knähundar bara därför, vad vet jag. En person med ett sånt svagt psyke är ju kapabel till vad som helst, känner knappast någon ånger & skulle antagligen göra det igen.

Så skönt att skriva av sig! Nu ska jag sova.

& förresten så blir jag så glad att det faktiskt finns människor som bryr sig, på riktigt! Ni är bäst. ♥

ÅH vad jag vill träna! Men återigen har mitt kort gått ut & vad mycket jag hann använda det då. :( Crap.

Förresten så hade nån sett en björn vid Akkats imorse. :o Den hade sprungit över vägen. Huuui.

Läste på Aftonbladet om en Frida som har 500 kr att handla mat för varje månad. Hon får inget soc-bidrag heller, som jag förstår det, utan lever under existensminimum med a-kassa. Men med det faktum att hon faktiskt bor i en bostadsrätt är det inte så konstigt! För att kunna få bidrag/försörjningsstöd så får du inte äga nåt av värde. Dvs bilar, båtar, ha sparade pengar på banken osv. Varför säljer man då inte sin bostadsrätt & hyr ett rum, tills vidare?! Det handlar ju om att överleva. & gör man inte ALLT, testar man inte ALLT, då tycker jag inte att man har rätt att gnälla.

Jag vet själv hur det är att vara fattig, hur hemskt det än låter. & visst whinar man ibland, men det hjälper liksom inte i längden. Man bryter ihop & kommer igen. Jag jobbar ju t ex inom vården vilket jag aaldrig trodde att jag skulle göra. Men ibland så kräver situationen det! Att man tänjer sina gränser & PROVAR. Jag tänker inte jobba med det hela livet men just nu måste jag det, för att klara mig. Hur jävla klyschigt det än låter, så måste man tro på sig själv. & make it happen! Det är ingen som kommer att ringa dig & ge dig en tillsvidareanställning inom din drömbransch om du bara sitter & väntar. Man måste se sig om efter sina möjligheter & hitta lösningar, även om dom bara är tillfälliga.

Jag är så glad & tacksam att jag har min familj som ställer upp när det verkligen krisar. & tro mig, jag hade aldrig bett om hjälp om det verkligen inte var KRIS.

En dag ska jag ge tillbaka. Det är mitt mål!

Alltså mina drömmar inatt! Hahaha. Jag somnade inte förrän 3 typ så jag vet inte om det kan ha med saken att göra .. Men haha.

Först drömde jag att jag var hos min mamma. Eller det var typ min & Mickes lägenhet men den såg precis ut som mammas, förutom att den hade en balkong & på balkongen var det en massa snö. Micke hade betett sig jättekonstigt & det var som att han hade blivit psykisk sjuk, det var en tryckt & obehaglig stämning iaf & Micke sa hela tiden att han såg små, små människor ute på balkongen i snön. Jag bara eeh? Men tydligen så var jag med på det hela & planterade ut små, små hus & gjorde små, små fotspår med mina fingrar så att Micke skulle tro på det ännu mer, för jag ville att han skulle bli psyk så att jag kunde göra slut med honom? Hahaha!

Tillsist när han hade blivit helt crazy så ringde jag till min mamma & moster & sa att dom fick komma & hämta mig för att Micke var riktigt obehaglig. Medan jag väntade på dom, så upptäckte jag ett sätt för kvinnor att lägga små fågelägg istället för att föda ut barnet på en gång. & så värpte jag ett ägg & kom på att jag var gravid! HAha.

Mamma & moster kom till lägenheten sen & jag berättade den stora nyheten att jag var med barn! Alla blev så glada men jag bad dom att inte säga nåt till Micke för jag var inte säker på att det var hans. (?) Vi åkte hem till min mamma & jag kom på vem pappan var .. Kristoffer från min senaste klass i Jokkmokk! Haha. Så jag ringde honom & sa att han skulle komma, sen ringde jag Sara & Emma & alla andra.

Vi satte oss i en stor soffa & jag berättade för Kristoffer att jag var med barn & att han var pappan. Han blev ju lite chockad men sa att han skulle ta ansvar. Så sa jag "ja det hade ju kunnat vara värre, det hade ju kunnat vara nån knarkare eller alkis som var pappa" (HAhah). Sen frågade Kristoffer hur länge jag hade varit gravid. Jag svarade att det var kring 3 månader. Sen när jag sagt det så började jag fundera .. Jag hade ju varit ihop med Micke det senaste året, så kunde det här verkligen stämma? Sen frågade Kristoffer om jag & han verkligen hade legat med varandra men det hade vi ju inte .. Hahahaha. Slut på det mysteriet! Efter det lilla samtalet var jag tydligen inte gravid längre & jag & Emma gick på en gatufestival.

Drömmen efter det utspelade sig i en öken, eller liknande. Jag letade efter nånting & ur ett hål i marken kom en slags råtta som hoppade & spottade gift. Den var svinäcklig men Micke var där & jagade den med en spade, haha. sen klättrade jag upp på nån slags ställning, den var vinglig som fan & när jag satt där så såg jag en jhund komma. Den gick på jättehöga styltor så den nådde upp till mig. Sen kom Micke & klättrade upp på ena sidan så att allt började vingla ännu mer & jag fick en fet sticka i fingret. :(

Sen skulle jag med en buss men hittade en säng på parkeringen här utanför som jag sov på. Haha

Håhå jajaa vilket blåsigt väder vi haar. Dessutom har vi haft tvättstuga sen kl 7.00 imorse, inte så hajpat! Men nu är det sista klart .. Ska bara torka & så. Har ju tvättstugan ända till 21.00 så det är ju lungan!

Annars daah? Vet inte .. Vill så himla gärna åka till Eskilstuna & Göteborg. :( Åååååh. Känner det i hela kroppen & tänker på det hela tiden! Fan. Pengar får jag först i juni men det är väl då man börjar jobba också .. Så dryygt. Aldrig kan man vara ledig OCH ha pengar. Blä.

Sen så har jag en liten partycraving som ligger & lurar & som har gjort det i 7 år typ men det är aldrig nån som vill gå ut. :(

TRÅKIGT

Jag & Katti har då dragit igång uppdrag högstadiedisco! Kommer bli awesome, som sagt. Nu är det ett event på Fejjan = official. ;) Sjukt kul!

Så vitt jag vet så kan väl inte ett rovdjurs angrepp på ett annat djur kallas för djurplågeri? Folk är så jävla korkade. Förr i tiden aktade vi oss för rovdjuren men nu är det rovdjuren som ska akta sig för oss. Människan är det värsta rovdjuret idag & utplånar allt vi inte kan kontrollera & styra över. Så sjukt.

Jag förstår att man måste skjuta bort en del av olika djurbestånd ibland i&med att de blir för många, men varför blir de för många då? Antagligen för att människan lagt sig i på ett eller annat sätt. Antingen tagit för mycket av rovdjurens mat eller dödat för många rovdjur så att deras mat försökar sig för snabbt & blir för många. & då ska vi komma där & leka helgon & "ställa allt till rätta". Pyttsan ..

Stör mig nå djävulskt på att människan alltid ska leka Gud. Om nånting inte passar oss, döda/förinta/utrota det så är det problemet ur världen! Utan en enda tanke på vad som faktiskt kan hända sen.

Det är faktiskt björnarnas, uvarnas, rävarnas & tjädrarnas skog! & rumpnissarnas & vittrornas skog.

Om jag gick ut i skogen & blev attackerad av en björn, är det knappast björnens fel. Den letar knappast upp mig & den tänker inte "oooh där är en sån där MÄNNISKA oooh dom är så jävla goda MÅSTE DÖDA". Om jag går i skogen, så går jag i björnens skog. För att hårddra det; om jag inte vill komma i närkontakt med en björn så borde jag inte vistas i skogen, simple as that.

Sen finns det ju människor som måste vistas i skogen pga jobb, eller de som jagar t ex. Jag säger absolut inte att det är något fel med jakt. Jakt ger mat, frisk & sund mat där djuren har fått leva som djur hela deras liv, fått ströva & beta fritt, äta foder utan tillsatser osv. Men så fort ett rovdjur dödar/attackerar en människa eller ett tamdjur, då är det rovdjurets fel. Rovdjuren handlar så som rovdjuren alltid har handlat! Det ligger i deras natur att döda andra varelser, det är därför de är just rovdjur.

Det känns som att människor som på ett eller annat sätt blivit utsatta för rovdjur tar det personligt. För vissa är det ett större problem än andra, men jag kan inte förstå hur de tänker i såna situationer! Ska man skjuta bort ALLA rovdjur? Är det det rovdjurshatarna vill? Utplåna minsta förnimmelse till köttätande däggdjur? Det är ju en helt sjuk tanke! Att folk kan vara så överdjävulskt jävla egoistiska förstår jag inte.

Människan ligger redan bakom x antal arters utrotning. Men fine, skjut alla lodjur, alla vargar, alla björnar, alla järvar, alla rävar, alla mårdar, alla hundar. Hjärtlösa barbarer!

Jump a little higher!

Söndag igen .. Imorgon ska jag jobba 18-24 igen, är lite nervis. :/ Men det löser sig .. Som vanligt ska jag inte tänka så mycket. Hur slutar man med det?! Det är svinirriterande när man inte ens vill tänka men gör det ändå. Eller jag vill ju tänka men jag tänker alltid för mycket! Det är nog för att jag har för mycket tid att tänka, tror jag. Blö ..

Vill träna. Åååååh. Men nädå, jag måste vara kvar i Gällivare .. & det är ju inte som att man har råd att köpa ett gymkort här också. :( Skitens skit.

WÄÄähäkdhegehdjkldjkgkkkkk.

Less!

VILL OCKSÅ ÅKA TILL KIRUNA. :( Jag får aldrig göra nåt kul .. :( Tråkigt tråkigt tråkigt.

Hejdå skit.

Försöker förmå mig själv att inte tänka så jävla mycket .. Vet inte om det går så bra, dock. Blö.

I alla faaaall ..

Har kollat en massa Tredje Klotet från Solen & käkat bullar, hihi. Ser EJ fram emot att åka till Gve imorgon & jag har verkligen inga planer alls för helgen .. TRÅKIGT. Micke ska ju vara i skitPorjus & ha vakten & jag känner då verkligen inte för att vara där .. Blä. Dessutom ska han ju spela & då är man inte ens invited!

Hmpf.

Ska det vara såhär? SKA LIVET VARA SÅ HÄR? Stå stilla & vara sugigt trist. Jag vill göra, uppleva, SE saker innan jag dör!

Vad i helvete!

Hmhm.

Tisdag idag dårå. Imorgon på morgonen har jag bokat in en körlektion & på torsdag kommer baby! ♥ Älskar röda dagar så mitt hjärta kan komma hem tidigare. :D Wiie.

Hui börjar få jordens skavsår av mina kängor. :/ Det gör så jävla ONT. Meen inte så mkt att göra åt .. Det var nämligen dom enda skorna som jag tog med mig, typiskt. Eller jag har ju med mig mina springskor men alltså .. Hehe. Såg framför mig hur hurtig jag skulle vara i spåret i veckan eftersom jag inte kan träna här i Gve, men det går ju förfan knappt att GÅ ute så jag vette tusan hur jag skulle våga springa. Har ju inga dubbar eller nåt, haha. Nja, det får vänta tills det blivit lite mindre isigt.

Men what to do idag då? Plugga teori i alla fall. Sen vet jag inte .. Hmz.

Ooh drömde att jag & baby gick in på Statoil & skulle köpa glass. Jag tog en Magnum lakrits & öppnade & åt den inne på macken, sen tog jag en lakritsNogger & käkade den också. Sparade pappret dock eftersom jag skulle betala dom senare. Sen tog jag en Riesenpåse & gick till kassan. Väl i kön kom jag på att jag bara hade 25 kr på kontot & att jag inte skulle ha råd med allt det, haha. Så jag ringde baby men han hade åkt en sväng & hämtat sin skoter. Så jag slängde papprena, hängde tillbaka snarrapåsen & gick ut på parkeringen.

Jag kollade upp mot himlen & såg hur nåt kom flygande/störtande ner mot mig, det såg ut som svinstora gatlampor men dom var mjukare. Dom slog i marken runt omkring & jag ringde & ringde till baby & tillslut såg jag hans bil & sprang dit & åkte iväg.

Sen drömde jag en massa annat men bara i korta snuttar.

HEJ

Har en riktigt dålig kväll .. Ids inte gå in på detaljer men det känns som att mitt liv står stilla & jag vill inte det! Får panik.

Usch.

Lika bra att sova nu.

Är på riktigt jävligt menshumör. Fy fan .. HATAR verkligen människor som har sina hundar lösa & tror att dom har pli på dom! FAN vad arg jag blir. Som nyss när jag var ute med Alma, så kommer det en tant på andra sidan vägen med 2 hundar, båda lösa, & den ena kutar över vägen & ska fram till Alma. Bra, verkligen. Bara tur att det inte kom nån bil & att jag fick Alma därifrån .. Kärringen märkte/brydde sig inte heller. Fitta. Tänk om hennes hund kommit fram & bitit Alma t ex?! Sjukt jävla ovärt & oansvarigt beteende. Det är det jag hatar med såna här hålor, folk tror att dom kan bete sig preciiiis hur som helst bara för att alla känner alla.

Vill ha lite spontaniteeeet! Nånting bara .. Boo.

Fyy hade en mardröm inatt. :( Drömde att det var nån slags loppis på en gård här i Jokkmokk & jag gick dit & kollade runt. Kollade på en helfigurspegel som var lång & smal & missfärgad över hela glaset & jag frågade ifall det var den här spegeln som var haunted & det var det. Då ramlar den ner mot mig, jag ställer tillbaka den & tänker att nu ska jag skoja lite & säger "THE POWER OF SATAN COMPELS YOU" & så spottar jag på den. Då är det plötsligt som att någon tar ett hårt grepp om min arm & försöker dra med mig djupare ner i sömnen. Jag får panik & tänker att nu måste jag vakna! Jag tänker att jag ska ropa på Micke men kommer på att han inte är hemma, så jag ropar på Alma & vaknar av att hon rör sig i sängen. Sen kollar jag på klockan & den är prick 01.00. Läskigt. :(

Har inte haft en sån mardröm på jättelänge, inte en sån man vaknar av & är rädd ett bra tag efter. Den var riktigt obehaglig, mest för att jag inte kunde kontrollera mig själv i drömmen, tror jag. I andra drömmar kan jag alltid vakna när/om jag vill men den här gången kunde jag inte & då blev jag riktigt rädd. Hujj. :(

Slog på tv'n & somnade ett tag efter det, sen drömde jag bara en vanlig, störd dröm as usual. :)

Usch vad jag har triiiiiiiiiiiist. :( Micke är i fjälls & ska tydligen vara det de 2 kommande veckorna också. Kul liv ..

Har dock Emma hos mig så det är ju lite sällis, men hon går mig rätt bra på nerverna också. :p Nåja ..

Usscccchcchchchhh.

...

Haha, nu vill jag ha medusa istället. :( Vafaan då. Känns som att jag redan haft septum så länge så det var kul i ungefär 2 timmar. :p Fördelen med att ha septum är ju dock att man kan gömma den, det kan man ju inte riktigt med en medusa .. Men ååh. Jaja, har ändå ingen stav så jag kan inte göra nån NU hur som helst.

Drömde en så sjukt fin dröm. Är fortfarande alldeles varm i hjärtat.

Allt började nog med att jag såg Dokument Utifrån på Kunskapskanalen igår just innan jag skulle sova. Det handlade om Fukushima & vad som hände där, om jordbävningen, tsunamin & explosionerna i kärnkraftverket. 80 000 människor inom 2 mil tvingades evakueras & lämna sina hem & dom vet fortfarande inte när dom kan återvända, om dom någonsin får göra det.

En stor del av dokumentären innehöll intervjuer med barn som blivit drabbade på något sätt. De som tvingats fly & de som förlorat familj & vänner & som nu dagligen får leva med en liten apparat på sig som mäter strålningen de utsätts för. De får inte heller vara utomhus & leka pga strålningen.

Ett barn berättade om att han förlorade sin tvillingbror när tsunamin förstörde skolan de gick i. Av klassen med 17 barn var det bara 4 som överlevde, samt 1 lärare av 11. Så hemskt! Barnet med tvillingbrodern berättade också att han trodde att hans döda vänner fanns med honom fortfarande, att dom gick i skolan med resten av klassen. Han sa att han trodde det för att han inte ville att de skulle vara försvunna, det var ju hans vänner.

Ett annat barn berättade om hennes bästa kompis som också gick i samma skola & som dog. Hon berättade att det var hennes kompis födelsedag & att hon hade haft med sig en present till henne. Under förmiddagen hade hon inte haft tid att ge den, men hon skulle göra det efter de hade haft basket. Efter jordbävningen men innan tsunamin, kom den här flickans mamma & hämtade henne till säkerhet & hon hann aldrig ge presenten till sin kompis. Hon berättade att hon saknade henne, att kompisen alltid var glad & snäll & att hon önskade att hon hade vetat att det var sista gången de sågs så att hon hade hunnit säga hejdå.

Barn är så kloka! De vet & förstår så mycket mer än man tror .. & det är så hemskt att se dem utsättas för sånt här. Att drivas bort från sina hem & sina vänner. Ett barn som var 4 år hade slutat att prata efter tsunamin & hans några år äldre bror funderade vad det kunde bero på.

En mamma som sökte länge efter tsunamin efter sin 12-åriga dotter fann henne tillslut. En fiskare hade sett nåt flyta ute i vattnet & att måsarna pickade på det. När dom tog upp kroppen saknade den huvud, händer & fötter. En pappa slutade sitt jobb för att kunna gräva & leta efter sin försvunne son.

Barn har verkligen ett speciellt förhållande till döden. Jag vet inte om dom kanske vet nåt som vi vuxna inte gör? På nåt sätt verkar dom acceptera så bra att ett person är död, medan en vuxen inte riktigt kan göra det. En scen i dokumentären visade när barnen skulle sjunga en sång för deras omkomna kompisar & ett barn sa "nu sjunger vi för våra vänner långt borta." Det var väldigt fint sagt.


Efter detta så drömde att jag adopterade en liten kille från Japan. Po hette han & var runt 5-6 år & så gudomligt söt! I drömmen var jag & hälsade på honom i hans tillfälliga hem flera gånger & väntade på att allt pappersarbete skulle bli klart så att han fick följa med hem. & jag var så lycklig! Har fortfarande den där lyckokänslan i kroppen, haha. Po var lite blyg men man märkte att han tyckte om mig & det gjorde mig så glad. Ju mer jag umgicks med honom desto mer tyckte jag om honom. Tillslut kom den dagen när jag skulle hämta honom & han satt på en bänk i en byggnad som liknade ett dagis & såg ledsen ut. Jag frågade vad som var fel & han sa att han var så rädd att jag skulle lämna honom, överge honom & skicka tillbaka honom till Japan. Då kramade jag honom & tröstade honom & sa att det aldrig skulle hända. Vi gick hemåt & han var nervös, eftersom han skulle träffa Micke för första gången. Han frågade vad som skulle hända om Micke inte tyckte om honom & jag sa bara att det skulle han visst göra.

Sen ringde alarmet.