Kvitter. Kuitter.
Ehm.

Idag är det en riktig skitdag. Den började bra med promme & najs frulle, men sen gick det utför när jag skulle börja ta tag i det överdjävulska pluggandet. JAG VILL INTE. Jag ids inte. Jag fattar ändå inget .. & det leder ju till tankar som får en att vilja skippa hela grejen. Jag känner mig verkligen inte intresserad för 5 öre. Ska det kännas så? Tycker oftast att allting känns roligt i 6 minuter men sen vill jag göra nåt annat. & så börjar man fundera om man verkligen vill jobba med det här hela livet. Det finns ju iofs inget som säger att man måste det, men ska man inte vilja det? I alla fall lite? Jag känner bara att jag vill spy. Nämen typ.

Ska man plugga klart det här, "bara för att", & sen inte göra nåt av det? Tänk om man vill plugga nåt sen då, då har man knappt något CSN-bidrag/lån kvar att få.

Fan också ..

Man vill ju jobba med nåt man verkligen tycker om, men vem vill inte det, & vilka gör det egentligen? Är det för att det nästan inte går eller är det för att folk bara inte ids eller inte tror på sig själva eller det dom gör?

Jag tyckte verkligen om att plugga till lärare för jag visste att jag skulle älska att jobba som det, men jag klarade inte av att bo i Göteborg. Nu vill jag verkligen bo här, men det finns ju inget att plugga. & jag vill inte plugga distans, i alla fall inte om det är distans med obligatoriska träffar.

MÅSTE man plugga ens? Hur gör man annars? Det är ju inget som egentligen garanterar att man får jobb bara för att man pluggat heller, men chansen är ju större.

ÅÅH.

Jag blir knäpp. Verkligen KNÄPP.

& jag VET att allt inte alltid kan vara roligt, men det ska ju kännas att det är värt det i slutändan. Nu vet jag faktiskt inte .. Jävla skit. Hur ska man ens KUNNA veta det? Det går ju inte. Man kan ju inte se in i framtiden.

Bajs.