Kom förresten att tänka på en grej som händer ibland ..

Om man träffat en person på t ex en fest en gång, & kanske pratat lite & sådär, så vet man inte hur man ska förhålla sig till den personen om man råkar se den en tisdagseftermiddag på Konsum. Eller ja, det gäller i alla fall mig.

Första tanken är att man ska hälsa, men sen kommer man att tänka på att den här personen inte ens känner igen en! Han/hon kanske var full som ett ägg på det där partyt för 1½ vecka sen & minns inte ett skvatt. Då kommer man ju känna sig rätt dum efter sitt lilla "hej" när man ser den tomma & frågande blicken som möter en. & det värsta är ju om denne inte säger hej tillbaka! Alternativt att personen man sagt hej till känner sig dum som inte känner igen någon som hälsar på honom/henne.

Men! Om den här personen faktiskt HAR känt igen en, men man hinner tänka allt det jag skrev nyss, & man inte hälsar, då blir man betraktad som arrogant & dryg. Förutsatt att den här personen inte hälsar först. Om nån hälsar på mig sådär random så hälsar jag alltid tillbaka av ren reflex, fundera kan man göra sen. Men jag tycker att det är lite halvjobbigt att hälsa på nån som kanske inte kommer ihåg en .. Jag vet inte ens varför egentligen. Kanske för att man inte vill fördumma någon på nåt sätt, eller för att man inte har lust med jordens längsta förklaring, eller för att man får det bekräftat att man helt enkelt inte är en minnesvärd människa.

Om man inte säger hej till personen kommer det här bli en person som det känns jobbigt att möta sen, på nåt sätt. Man har nåt slags obekräftat förhållande till varandra. Men, om man säger hej, & man aldrig hamnar på samma fest igen t ex, för att fördjupa relationen, så har man skaffat sig en hej-kompis. Vad nu det kan vara bra för. Det ser ju kanske bra ut, att gå runt & hälsa på folk, en del jag känner kanske bara har hej-kompisar, vem vet! Men det skaver liksom nånstans ändå, att tänka så. Nån gång har man haft en hej-kompis, men "glömt" hälsa en gång & då är det tack & adjö med den lilla vänskapen. Tills nästa gång man stöter ihop nånstans & kanske har en konversation till&med, då börjar det om. Om man inte tar relationen ett steg längre då.

Tänk vad ett litet hej kan göra. Eller inte göra.

Är det bara jag som funderar på sånt här? Haha.