Har aldrig fattat grejen med manikyr & lösnaglar & skit. Fy fan vad fult det är! & opraktiskt. Visst, det finns ju olika sorters, man behöver ju inte ha 10 cm horröda lösnalar liksom, hehe. Men jag skulle aldrig betala för det! Om jag fick det gratis skulle jag testa, men inte annars. Any hooow ..

Hujja vilken dröm jag hade nu. Har alltid värst drömmar på morgonen. :s Drömde att vi var hos Marri i Gällivare & hela hennes familj var där & så. Vi beställde pizza till middag & medan vi väntade så föreslog jag att vi skulle åka upp mot Ritsem så Marri fick turista lite innan hon åkte tillbaka till Gbg. Sagt & gjort, jag & Marri åkte & det var nån dude som körde. (Kommer inte riktigt ihåg vem det var men, mindre väsentligt.) Han var världens sämsta förare & körde i diket 91 ggr & fick sladd & totalförstörde bilen, helt enkelt! Som "tur" var hade vi just kommit fram till lite civilisation som var Västerås, haha. & det var nån festival som pågick där.

Vi gick hem till nån tant som den här duden kände lite sen innan & fick oss lite fika, sen gick vi ner på stan för att kolla runt. Efter ett tag blev det mörkt & jag sa till Marri att "nu måste vi nog hem så att vi hinner äta pizza", haha fat. I alla fall så kom vi ju på att vi inte hade nån bil så Marri & duden höll koll efter eventuell lift. Då körde det förbi en skruttig gammal jänkare med en skruttig gammal husvagn som hade sönderslaget fönster längst bak & där skuttade Marri & duden in, medan jag slänge upp min väska. Men själv hann jag inte in innan dom som körde upptäckte mig. Dom tvärnitade & försökte köra på mig & då blev jag pissed & sprang därifrån.

Sen fick jag panik! Marri hade min väska, jag var utan mobbe, utan pengar utan nåt. & till min fasa upptäckte jag att jag bara hade ett långt linne & stringtrosor, hahah. Jag sprang efter bilen & tänkte att jag skulle genskjuta den i nästa kvarter, men jag hann aldrig & så sprang jag mer & mer. Gatorna blev labyrinter & tillslut var jag vilse. Helt vilse, helt själv i en främmande, mörk stad! (Om det nu hade sett ut som Västerås hade jag ju vetat vart jag skulle tagit vägen, men det här var inte alls samma.)

Jag var så pissed på Marri! Bara lämnade mig där, kunde inte ens hoppat ur husvagnsjäveln ..

Jag gick runt runt & försökte komma till ställen som jag skulle känna igen mig på. Kom tillslut till huset där den där tanten bodde, men dum som jag var tänkte jag att jag säkert hittar till en buss/tågstation eller i alla fall en telefon snart så jag gick vidare. Kom tillslut till en slags perrong med typ 6 spårvagnshållplatser & där satt det en tjej som jag började prata med & frågade hur man kom till tågstationen. Hon sa "ser du Monica?", jag ba "nääe?", så sa hon "nej just ja du är ju inte härifrån, men om du går upp längs gatan & sen tar till höger så ska du hitta en hållplats. Därifrån ska det gå en buss till ett område som heter Monica, & därifrån går tågen!" Jag tackade för informationen & tog upp Frank från min ryggsäck, (som jag tydligen hade nu?!), & vi klappade honom ett tag tills han plötsligt sprang iväg & jag var tvungen att springa efter. Jag skrek & skrek på honom men han saktade inte av en sekund .. Förrän han kom till det perfekta bajsstället & lade en fin hög. Haha! Jag ropade till den där tjejen; "han ville bara bajsa där ingen kunde se honom."

Sen satt jag plötsligt på en buss. Kollade skyltningen hela tiden & det kändes som att vi närmade oss. Då stannade bussen. Chauffören sa att det var sista hållplatsen & att jag var tvungen att kliva av .. Great. Jag gick till en informationskur som dom hade under festivalen, & frågade lite löst om dom kände till nån gammal jänkare med husvagn. "Jaa, det är ju Lindgren.", sa nån dude. Åååh, lycka! Jag talade om min situation & duden i kuren sa att han kunde följa mig till Lindgren, för han visste vart han bodde. Sagt & gjort .. & medan vi gick dit så ringde det i min ryggsäck (?). Men jag låtsades inte om den för jag ville ju vara med den här duden ett tag eftersom jag tyckte att han var så söt, haha.

Tillslut kom vi fram till Lindgren & när vi gick in där så satt Marri & fick massage & drack en massa vin. Fy fan vad arg jag blev! Jag sa: "jag ska hem nu ska du med?" Marri; "näää man alltså kan du inte stanna på fest?" "Nej det kan jag inte hejdå." & så gick jag ut i natten igen. Tog upp mobilen som hade ringt förut & upptäckte till min besvikelse att det inte alls var en telefon utan en astmamedicin. (?) Kollade i min börs som jag nu hade & såg att jag hade 20 spänn + att jag i alla fall hade fått på mig ett par långkalsonger nu.

Jag gick ner på stan & letade upp en taxi. Satte mig i den med Frank i knät & bad honom köra mig till tågstationen så långt det gick för 20 spänn. Han muttrade lite, sa att "det var den gamla vanliga historien" & började köra. Då var vi plötsligt i Lule på Storheden bland en massa affärer & han svängde av mot Jysk. Jag tänkte "jaja, där kanske jag kan låna en telefon." Men när vi kom fram var det stängt så vi körde ut därifrån igen. När vi skulle köra ut i korsningen höll taxigubben på att köra på en annan bil & jag sa "se upp för biiileeeen", med jättepipig röst, haha. Sen hände det 2-3 bilolyckor på en gång i den korsningen men taxigubben fortsatte köra. "VAD GÖR DU?!" sa jag, "du måste ju ringa 112?!". "Nej" sa taxichauffören. "Jo", sa jag, "varför inte?!" & så berättade han att hans bror hade sagt till honom att räddningstjänsten ändå inte räddar alla som råkar ut för olyckor. Att i deras statistik redovisar dom bara dom som dom faktiskt räddat & som har överlevt, att av 150 fall så hade dom bara redovisat 7 olyckor i fjol. "JAHA, men dom FÖRSÖKER ju i alla fall, det är ju bätte än inget! Det är din skyldighet som medborgare att ringa när du bevittnar ett brott eller en olycka!", skrek jag. Han svarade inte & då sa jag "nähä, men då ringer jag." Men när jag tog hans mobiltelefon så såg den jättekonstig ut & jag fattade inte alls hur den fungerade.

"HÄR, ta ratten!" sa chauffören & kröp bak i bagaget. Paniiiik. Frank i famnen i PASSAGERARSÄTET, styra en bil utan tillgång till pedaler som närmar sig flera korsningar. "Vet du, HUR JÄVLA MYCKET hundhår jag har här bak nu?!?!?!" sa han & lät hotfull. Jag fattade ingenting, Frank hade ju suttit i min famn hela resan! Jag lyckades få en fot över till förarsidan & bromsade, skitsamma om jag skulle få motorstopp tillslut. Jag ville bara UT ur den här psykbilen! Jag drog i handbromsen & lyckades tillsut svänga in & stanna vid en vägkant. Jag hoppade ut & skulle just springa när chauffören tog tag i mig & höll mig i ett järngrepp. "Hoppas att han inte gör nåt mot Frank" var det enda jag tänkte & skrek i vild förtvivlan på några människor som kom emot oss.

Sen vaknade jag.

Fy fan vilken panik jag hade där i slutet! Jag var så rädd att ingen skulle tro mig & bara gå förbi, lämna mig där med taxipsyket. Hojjaa .. Men hur mycket jag än skrek i drömmen så skrek jag inte på riktigt. Varför är det så? Drömde för nån natt sen att jag såg ett spöke just då vaknade jag till lite & ville skrika som fan, men det bara stockade sig i halsen & det kom inte ut ett pip. Hm.