Var så hungrig så jag kunde dö igår just innan jag skulle gå & lägga mig. Givetvis kom också sötsuget med tusen tankar på allt möjligt & speciellt på choklad & glass .. Men jag stod emot! Gick & la mig & somnade tillslut UTAN att ha gått till Starre & köpt onödigt & onödigt dyrt snarra. Min kropp & min plånka tackar mig idag. :)

Det känns ju så jävla skönt när man har klarat att stå emot, men när suget väl kommer igång så är det så svårt att inte tänka "men bara liiite godis, en liiiten chokladbit gör inget" osv. Det är verkligen ett beroende & jag har haft det så länge jag kan minnas. Sockret är min värsta fiende & min bästa vän. Haha, låter som jordens alkis typ men ett beroende är ju ett beroende!

Så länge jag är ensam går det rätt bra. Men om man har nån annan som triggar en med sötsuget eller det värsta; nån annan som KÄKAR snarra & bjuder så säger jag inte nej, inte 9 av 10 ggr iaf. Så mycket självbehärskning har jag, gott folk.

Det jag alltid blir sugen på är choklad. & ibland sura vingum. (Vingum? Heter det verkligen så? Sjukt fult!) Chokladen känns ju på nåt sätt nyttigare än vingummin iaf, men att trycka en 200 g Marabou helt själv är inte ultimat. Lovar mig själv att nästa gång jag ska unna mig något så ska det bli choklad med minst 70% kakao eller en liten påse naturgodis. & det är inte det att jag inte tycker om mörk choklad, det gör jag. Men det är aldrig det jag blir sugen på. Min skalle säger att jag är sugen på Marabou men min kropp vill ju ha socker, sen spelar det nog ingen större roll i vilken form eller färg.

Nyttig mat är inga som helst problem. Älskar att käka nyttigt, älskar grönsaker & kött. Läsk klarar jag mig finfint utan, kan dricka nåt glas ibland, men jag tycker oftast inte ens att det är gott. Föredrar vatten, mjölk eller Brämhults juice. Det är ju det där jävla chokladbegäret som sätter käppar i hjulet för mig! Fan. Sen kanske det inte gör så mycket egentligen om man käkar choklad då & då, men det är principen. VILL jag inte äta socker så SKA jag inte göra det! Punkt. Det är ju ändå JAG som bestämmer vad jag stoppar i munnen, hallå liksom.

Sen så tänker jag socker = snask. Jag tänker inte börja räkna ut socker i maten jag äter eller mjölksockret i mjölken jag dricker. Jag sötar filen med honung & har en sockerbit i kaffet, men det är för att det känns helt ok. Mitt snaskberoende känns dock inte okej så det måste jag ta tag i. En gång för alla! Känner inte för att få diabetes men mest av allt känner jag att jag vill ta kontroll över det här, över mig själv. Starting now!