Annars ..
.. Så fantiserar jag om sommar. Varma stekdagar i solen, grillning på eftermiddagskvisten, glass, grillad majs, iskall öl ..
Sommar kom nuuuu!
Sommar kom nuuuu!
CRAVING
Var så hungrig så jag kunde dö igår just innan jag skulle gå & lägga mig. Givetvis kom också sötsuget med tusen tankar på allt möjligt & speciellt på choklad & glass .. Men jag stod emot! Gick & la mig & somnade tillslut UTAN att ha gått till Starre & köpt onödigt & onödigt dyrt snarra. Min kropp & min plånka tackar mig idag. :)
Det känns ju så jävla skönt när man har klarat att stå emot, men när suget väl kommer igång så är det så svårt att inte tänka "men bara liiite godis, en liiiten chokladbit gör inget" osv. Det är verkligen ett beroende & jag har haft det så länge jag kan minnas. Sockret är min värsta fiende & min bästa vän. Haha, låter som jordens alkis typ men ett beroende är ju ett beroende!
Så länge jag är ensam går det rätt bra. Men om man har nån annan som triggar en med sötsuget eller det värsta; nån annan som KÄKAR snarra & bjuder så säger jag inte nej, inte 9 av 10 ggr iaf. Så mycket självbehärskning har jag, gott folk.
Det jag alltid blir sugen på är choklad. & ibland sura vingum. (Vingum? Heter det verkligen så? Sjukt fult!) Chokladen känns ju på nåt sätt nyttigare än vingummin iaf, men att trycka en 200 g Marabou helt själv är inte ultimat. Lovar mig själv att nästa gång jag ska unna mig något så ska det bli choklad med minst 70% kakao eller en liten påse naturgodis. & det är inte det att jag inte tycker om mörk choklad, det gör jag. Men det är aldrig det jag blir sugen på. Min skalle säger att jag är sugen på Marabou men min kropp vill ju ha socker, sen spelar det nog ingen större roll i vilken form eller färg.
Nyttig mat är inga som helst problem. Älskar att käka nyttigt, älskar grönsaker & kött. Läsk klarar jag mig finfint utan, kan dricka nåt glas ibland, men jag tycker oftast inte ens att det är gott. Föredrar vatten, mjölk eller Brämhults juice. Det är ju det där jävla chokladbegäret som sätter käppar i hjulet för mig! Fan. Sen kanske det inte gör så mycket egentligen om man käkar choklad då & då, men det är principen. VILL jag inte äta socker så SKA jag inte göra det! Punkt. Det är ju ändå JAG som bestämmer vad jag stoppar i munnen, hallå liksom.
Sen så tänker jag socker = snask. Jag tänker inte börja räkna ut socker i maten jag äter eller mjölksockret i mjölken jag dricker. Jag sötar filen med honung & har en sockerbit i kaffet, men det är för att det känns helt ok. Mitt snaskberoende känns dock inte okej så det måste jag ta tag i. En gång för alla! Känner inte för att få diabetes men mest av allt känner jag att jag vill ta kontroll över det här, över mig själv. Starting now!
Det känns ju så jävla skönt när man har klarat att stå emot, men när suget väl kommer igång så är det så svårt att inte tänka "men bara liiite godis, en liiiten chokladbit gör inget" osv. Det är verkligen ett beroende & jag har haft det så länge jag kan minnas. Sockret är min värsta fiende & min bästa vän. Haha, låter som jordens alkis typ men ett beroende är ju ett beroende!
Så länge jag är ensam går det rätt bra. Men om man har nån annan som triggar en med sötsuget eller det värsta; nån annan som KÄKAR snarra & bjuder så säger jag inte nej, inte 9 av 10 ggr iaf. Så mycket självbehärskning har jag, gott folk.
Det jag alltid blir sugen på är choklad. & ibland sura vingum. (Vingum? Heter det verkligen så? Sjukt fult!) Chokladen känns ju på nåt sätt nyttigare än vingummin iaf, men att trycka en 200 g Marabou helt själv är inte ultimat. Lovar mig själv att nästa gång jag ska unna mig något så ska det bli choklad med minst 70% kakao eller en liten påse naturgodis. & det är inte det att jag inte tycker om mörk choklad, det gör jag. Men det är aldrig det jag blir sugen på. Min skalle säger att jag är sugen på Marabou men min kropp vill ju ha socker, sen spelar det nog ingen större roll i vilken form eller färg.
Nyttig mat är inga som helst problem. Älskar att käka nyttigt, älskar grönsaker & kött. Läsk klarar jag mig finfint utan, kan dricka nåt glas ibland, men jag tycker oftast inte ens att det är gott. Föredrar vatten, mjölk eller Brämhults juice. Det är ju det där jävla chokladbegäret som sätter käppar i hjulet för mig! Fan. Sen kanske det inte gör så mycket egentligen om man käkar choklad då & då, men det är principen. VILL jag inte äta socker så SKA jag inte göra det! Punkt. Det är ju ändå JAG som bestämmer vad jag stoppar i munnen, hallå liksom.
Sen så tänker jag socker = snask. Jag tänker inte börja räkna ut socker i maten jag äter eller mjölksockret i mjölken jag dricker. Jag sötar filen med honung & har en sockerbit i kaffet, men det är för att det känns helt ok. Mitt snaskberoende känns dock inte okej så det måste jag ta tag i. En gång för alla! Känner inte för att få diabetes men mest av allt känner jag att jag vill ta kontroll över det här, över mig själv. Starting now!
Nightly visit in Gbg.
Inatt drömde jag att jag skulle åka & överraska Marri i Göteborg! Jag åkte tåg & av en händelse så var både hon & Kargo på Centralstationen när jag kom fram & det var bra för då slapp jag åka & leta dom. :) Båda skulle jobba under dagen så då sa Marri att jag kunde vara hos hennes kille som hette Martin under tiden. Han bodde i en gammal brandstation & hade en svart labrador.
Sen när Marri hade slutat jobbet for vi på picknick & dukade upp en massa plastförpackningar med pålägg, typ skinka, pastrami, skivad ost & sånt. När vi satt där & käkade sa Marri plötsligt att jag hade gått på skämtet & satt egentligen i en damm! Haha. Så jag fick panik & då började alla påläggsförpackningar flyta runt & jag hängde kvar på dom & tog mig in till stranden.
Sen var vi i Gällivare & jag fyllde år, vi käkade tårta med min mosters kollegor i en lägenhet som var pappas. När kalaset var slut hade jag & Micke fått i uppdrag att vattna alla blommor i läggan så det gjorde vi. Sen åkte vi nånstans & jag fick ett sms av Ingela där det stod "ni är visst inte så duktiga att flyttstäda, det är en massa skit i hörnen." Jag & Micke fattade ingenting för vi skulle ju bara vattna blommorna trodde vi. Sen fick vi ändå 1000 kr som låg i ett par solbrillor. Sen skickade pappa ett sms: "Du vet hur viktigt Desperate Housewives är för Ingela, er styvmamma. Skicka länken till henne där man kunde köpa hela boxen." Hahaha. Då blev jag sur & sen vaknade jag!
Sen när Marri hade slutat jobbet for vi på picknick & dukade upp en massa plastförpackningar med pålägg, typ skinka, pastrami, skivad ost & sånt. När vi satt där & käkade sa Marri plötsligt att jag hade gått på skämtet & satt egentligen i en damm! Haha. Så jag fick panik & då började alla påläggsförpackningar flyta runt & jag hängde kvar på dom & tog mig in till stranden.
Sen var vi i Gällivare & jag fyllde år, vi käkade tårta med min mosters kollegor i en lägenhet som var pappas. När kalaset var slut hade jag & Micke fått i uppdrag att vattna alla blommor i läggan så det gjorde vi. Sen åkte vi nånstans & jag fick ett sms av Ingela där det stod "ni är visst inte så duktiga att flyttstäda, det är en massa skit i hörnen." Jag & Micke fattade ingenting för vi skulle ju bara vattna blommorna trodde vi. Sen fick vi ändå 1000 kr som låg i ett par solbrillor. Sen skickade pappa ett sms: "Du vet hur viktigt Desperate Housewives är för Ingela, er styvmamma. Skicka länken till henne där man kunde köpa hela boxen." Hahaha. Då blev jag sur & sen vaknade jag!
Meningen med o-livet?
Jag ser inte meningen med nåt längre. Mår så otroligt kasst över att gå hemma & vara till övers. Vad är det ens för mening att kliva upp ur sängen på morgonen när man inte har nåt att kliva upp till? När man inte har nåt att se fram emot .. Ingenting känns kul. Speciellt eftersom jag vet att allt som ska göras kostar pengar, pengar som jag aldrig har. Man är bara en belastning, en i statistiken, otillräcklig. Är så less på att aldrig få svar från jobb man sökt. Är så trött på folk som säger att "det är ju bara att söka jobb". Jo visst .. Men när man har sökt alla som finns, alla som man möjligtvis skulle kunna få, och inte ens får ett svar att dom inte vill ha en, då är det inte så lätt. Sen vet man också att det är hur många som helst som söker samma jobb & antagligen känner nån som känner nån som känner nån & så glider dom in på en räkmacka.
Det är inte som att jag inte GÖR NÅT. Jag sitter inte på röven & klagar, jag försöker göra nåt åt saken, men när man blir motarbetad hela hela tiden så är det inte så jävla lätt. Jag får inte gå DEN utbildningen för jag har inte varit arbetslös tillräckligt länge, jag får inte gå DEN utbildningen för jag är för gammal/för ung, jag får inte gå DEN utbildningen för den får bara inskrivna i det speciella länet gå. Helt sjukt .. Borde de inte bli glada över att man faktiskt VILL utbilda sig?! Nej det är väl lättare för dem om man går hemma & stämplar så att de slipper bry sig. Sen, så MÅSTE man ju söka jobb i HELA Sverige om man har arbetslösersättning som jag har. Varje gång jag har kontakt med Ams så ger dom förslag på timanställningar i Luleå. HALLÅ! Så överdjävulskt djävla idiotiskt! Tycker dom då att jag ska åka till Luleå över dagen för kanske 4 timmars jobb? Eller kanske till&med att jag ska skaffa en övernattningslägenhet där?! Vem payar den hyran då? Hur jävla dum får man bli.
Man blir bitter & det var verkligen det sista jag såg mig själv bli. Men när man känner sig överflödig & att man inte behövs nånstans så ger man upp tillslut. Man blir less. Jag älskar att jobba, men hur ska jag någonsin kunna få visa det när jag aldrig får en chans? Man hör hur lata/ointresserade människor det finns på olika arbetsplatser, hur de klagar över skitsaker & gnäller & det gör mig så förbannad! SLUTA DÅ. Ge en annan en chans att visa vad dom går för, en som VILL jobba, 12 timmar om dagen fast, om det skulle vara så! Jag har aldrig någonsin klagat på det viset när jag har jobbat. Jag har varit otroligt glad att få tjäna mina egna pengar, att känna sig behövd & känna att man har ett ansvar. Känna att man är en del av något & känna samhörighet. Jag har aldrig skämts över att jobba på Konsum. Det är ett jobb, med en lön, precis som alla andra! Sen att jag kanske inte hade velat jobba där hela livet, men det hade ju varit MITT val.
Jag vill kunna spara pengar, ta lån & köpa ett hus, en häst, en bil. Spara till pensionen, ge mina nära & kära presenter & julklappar, bjuda på middagar, åka & hälsa på mina nära & kära i resten av landet, resa, åka på festivaler/konserter, tatuera mig, köpa en stuga .. Istället får jag sitta här & känna mig värdelös & se hur alla andra lever sina liv så som man ska, hur alla andra gör saker som jag också drömmer om.
Vad är det för fel på mig? Man börjar sakta men säkert tänka i de banorna .. Egentligen vet jag själv att jag i många fall skulle göra andra människors jobb bättre själv. Jag vet hur noggrann jag är, hur seriöst jag tar på arbete & att jag aldrig skulle få för mig att lägga över mina arbetsuppgifter på nån annan, jag är den som hellre tar på mig andras arbetsuppgifter istället. Men man börjar tvivla på sig själv när man aldrig får någon som helst bekräftelse på att den man är & det man kan göra faktiskt duger. Kan ingen bara tro på mig? EN endaste gång, för då skulle jag fan i mig visa dom.
Det är inte som att jag inte GÖR NÅT. Jag sitter inte på röven & klagar, jag försöker göra nåt åt saken, men när man blir motarbetad hela hela tiden så är det inte så jävla lätt. Jag får inte gå DEN utbildningen för jag har inte varit arbetslös tillräckligt länge, jag får inte gå DEN utbildningen för jag är för gammal/för ung, jag får inte gå DEN utbildningen för den får bara inskrivna i det speciella länet gå. Helt sjukt .. Borde de inte bli glada över att man faktiskt VILL utbilda sig?! Nej det är väl lättare för dem om man går hemma & stämplar så att de slipper bry sig. Sen, så MÅSTE man ju söka jobb i HELA Sverige om man har arbetslösersättning som jag har. Varje gång jag har kontakt med Ams så ger dom förslag på timanställningar i Luleå. HALLÅ! Så överdjävulskt djävla idiotiskt! Tycker dom då att jag ska åka till Luleå över dagen för kanske 4 timmars jobb? Eller kanske till&med att jag ska skaffa en övernattningslägenhet där?! Vem payar den hyran då? Hur jävla dum får man bli.
Man blir bitter & det var verkligen det sista jag såg mig själv bli. Men när man känner sig överflödig & att man inte behövs nånstans så ger man upp tillslut. Man blir less. Jag älskar att jobba, men hur ska jag någonsin kunna få visa det när jag aldrig får en chans? Man hör hur lata/ointresserade människor det finns på olika arbetsplatser, hur de klagar över skitsaker & gnäller & det gör mig så förbannad! SLUTA DÅ. Ge en annan en chans att visa vad dom går för, en som VILL jobba, 12 timmar om dagen fast, om det skulle vara så! Jag har aldrig någonsin klagat på det viset när jag har jobbat. Jag har varit otroligt glad att få tjäna mina egna pengar, att känna sig behövd & känna att man har ett ansvar. Känna att man är en del av något & känna samhörighet. Jag har aldrig skämts över att jobba på Konsum. Det är ett jobb, med en lön, precis som alla andra! Sen att jag kanske inte hade velat jobba där hela livet, men det hade ju varit MITT val.
Jag vill kunna spara pengar, ta lån & köpa ett hus, en häst, en bil. Spara till pensionen, ge mina nära & kära presenter & julklappar, bjuda på middagar, åka & hälsa på mina nära & kära i resten av landet, resa, åka på festivaler/konserter, tatuera mig, köpa en stuga .. Istället får jag sitta här & känna mig värdelös & se hur alla andra lever sina liv så som man ska, hur alla andra gör saker som jag också drömmer om.
Vad är det för fel på mig? Man börjar sakta men säkert tänka i de banorna .. Egentligen vet jag själv att jag i många fall skulle göra andra människors jobb bättre själv. Jag vet hur noggrann jag är, hur seriöst jag tar på arbete & att jag aldrig skulle få för mig att lägga över mina arbetsuppgifter på nån annan, jag är den som hellre tar på mig andras arbetsuppgifter istället. Men man börjar tvivla på sig själv när man aldrig får någon som helst bekräftelse på att den man är & det man kan göra faktiskt duger. Kan ingen bara tro på mig? EN endaste gång, för då skulle jag fan i mig visa dom.
14!
Firar ju förresten 14 månader med Micke idag! Hihi. ♥
FIERCE
Ooooh fick supermegalust att pierca mig! (!!!!!!!!!!!!) & jag velar mellan 2 ställen .. Hmhm. Återkommer!
Eternity.
Har hållt på & pysslat med lite tavlor ikväll. & gått igenom gamla kort, hehe. Vilka minnen! :)
Annars så är det en sån här dag då man är trött på att bo här. Det finns inga jobb & ingenting att göra. Eller man KAN ju alltid göra nånting, men det handlar om att komma på det isf & ibland ids man inte klura i 3 evigheter. Men samtidigt så VILL jag ju bo här, annars hade jag ju inte gjort det. Älskar lägenheten & att bo med Micke! Tror att det är bra för mig att ha nånting som håller mig kvar. Förut kunde jag ju bara flytta nån annanstans när jag blev uttråkad/less/trött på allt omkring. Nu kan jag inte bara dra & det gör att jag måste ta tag i problemen när dom kommer, istället för att sticka. På gott & ont ..
Annars så är det en sån här dag då man är trött på att bo här. Det finns inga jobb & ingenting att göra. Eller man KAN ju alltid göra nånting, men det handlar om att komma på det isf & ibland ids man inte klura i 3 evigheter. Men samtidigt så VILL jag ju bo här, annars hade jag ju inte gjort det. Älskar lägenheten & att bo med Micke! Tror att det är bra för mig att ha nånting som håller mig kvar. Förut kunde jag ju bara flytta nån annanstans när jag blev uttråkad/less/trött på allt omkring. Nu kan jag inte bara dra & det gör att jag måste ta tag i problemen när dom kommer, istället för att sticka. På gott & ont ..
TRÖTT.
Slut, less .. You name it. Har tagit SJU VECKOR för AlfaKAssan att ens skicka rätta papper till mig?! SJU VECKOR. Snart 2 månader!!!!!!!!!! Helt sjukt djälvla cpdåligt av dom.
Ibland vill man bara ge upp, men man kan inte. Det går ju inte. Men man är så trött. Trött på att förklara sig & försvara sig för allt & alla.
Ibland vill man bara ge upp, men man kan inte. Det går ju inte. Men man är så trött. Trött på att förklara sig & försvara sig för allt & alla.
Förbannad!
På idiotiska AlfaKassan där världens mest inkompetenta människor måste arbeta! Blir så djävla less! Svårt att skicka ett brev som dom säger att dom ska skicka!? Svårt att skicka till rätt adress?
Kommer inte få några pengar innan 1 mars i alla fall, känns ju otroligt kul att behöva skjuta upp sina räkningar. Förhoppningsvis går det i alla fall.
Kommer inte få några pengar innan 1 mars i alla fall, känns ju otroligt kul att behöva skjuta upp sina räkningar. Förhoppningsvis går det i alla fall.
Trist.
Har börjat använda ordet "trist" ganska mycket den senaste tiden .. Undra varför? För att allt kanske är fördjävligt djävla trist hela tiden & för att jag inte riktigt vet vad jag ska göra åt saken. Känner mig ensam & tagen för given & det känns inte alls kul .. :(
Misstänker även att det är nästa vecka som gymkortet går ut, om det inte redan har gjort det .. FAN! Den enda grejen jag har att göra om dagarna kommer försvinna, kul liv. Blir så pissed. Varför kan jag inte bara få ett jobbhelvete?! Känner mig så otroligt värdelös hela tiden, går hemma & skrotar om dagarna & "söker jobb". Har ju förfan sökt varenda jobb som går att söka här! & jag vill inte flytta.
Jävla skit alltihop.
Misstänker även att det är nästa vecka som gymkortet går ut, om det inte redan har gjort det .. FAN! Den enda grejen jag har att göra om dagarna kommer försvinna, kul liv. Blir så pissed. Varför kan jag inte bara få ett jobbhelvete?! Känner mig så otroligt värdelös hela tiden, går hemma & skrotar om dagarna & "söker jobb". Har ju förfan sökt varenda jobb som går att söka här! & jag vill inte flytta.
Jävla skit alltihop.
Have fun dying!
Det var kul att rita tills jag kom på att jag suger. Haha. :( Kan bara rita en massa trams, inget cool eller häftigt. Ååååh .. VET ju vad jag vill måla/rita men jag kan inte.
Fenomen.
Kom förresten att tänka på en grej som händer ibland ..
Om man träffat en person på t ex en fest en gång, & kanske pratat lite & sådär, så vet man inte hur man ska förhålla sig till den personen om man råkar se den en tisdagseftermiddag på Konsum. Eller ja, det gäller i alla fall mig.
Första tanken är att man ska hälsa, men sen kommer man att tänka på att den här personen inte ens känner igen en! Han/hon kanske var full som ett ägg på det där partyt för 1½ vecka sen & minns inte ett skvatt. Då kommer man ju känna sig rätt dum efter sitt lilla "hej" när man ser den tomma & frågande blicken som möter en. & det värsta är ju om denne inte säger hej tillbaka! Alternativt att personen man sagt hej till känner sig dum som inte känner igen någon som hälsar på honom/henne.
Men! Om den här personen faktiskt HAR känt igen en, men man hinner tänka allt det jag skrev nyss, & man inte hälsar, då blir man betraktad som arrogant & dryg. Förutsatt att den här personen inte hälsar först. Om nån hälsar på mig sådär random så hälsar jag alltid tillbaka av ren reflex, fundera kan man göra sen. Men jag tycker att det är lite halvjobbigt att hälsa på nån som kanske inte kommer ihåg en .. Jag vet inte ens varför egentligen. Kanske för att man inte vill fördumma någon på nåt sätt, eller för att man inte har lust med jordens längsta förklaring, eller för att man får det bekräftat att man helt enkelt inte är en minnesvärd människa.
Om man inte säger hej till personen kommer det här bli en person som det känns jobbigt att möta sen, på nåt sätt. Man har nåt slags obekräftat förhållande till varandra. Men, om man säger hej, & man aldrig hamnar på samma fest igen t ex, för att fördjupa relationen, så har man skaffat sig en hej-kompis. Vad nu det kan vara bra för. Det ser ju kanske bra ut, att gå runt & hälsa på folk, en del jag känner kanske bara har hej-kompisar, vem vet! Men det skaver liksom nånstans ändå, att tänka så. Nån gång har man haft en hej-kompis, men "glömt" hälsa en gång & då är det tack & adjö med den lilla vänskapen. Tills nästa gång man stöter ihop nånstans & kanske har en konversation till&med, då börjar det om. Om man inte tar relationen ett steg längre då.
Tänk vad ett litet hej kan göra. Eller inte göra.
Är det bara jag som funderar på sånt här? Haha.
Om man träffat en person på t ex en fest en gång, & kanske pratat lite & sådär, så vet man inte hur man ska förhålla sig till den personen om man råkar se den en tisdagseftermiddag på Konsum. Eller ja, det gäller i alla fall mig.
Första tanken är att man ska hälsa, men sen kommer man att tänka på att den här personen inte ens känner igen en! Han/hon kanske var full som ett ägg på det där partyt för 1½ vecka sen & minns inte ett skvatt. Då kommer man ju känna sig rätt dum efter sitt lilla "hej" när man ser den tomma & frågande blicken som möter en. & det värsta är ju om denne inte säger hej tillbaka! Alternativt att personen man sagt hej till känner sig dum som inte känner igen någon som hälsar på honom/henne.
Men! Om den här personen faktiskt HAR känt igen en, men man hinner tänka allt det jag skrev nyss, & man inte hälsar, då blir man betraktad som arrogant & dryg. Förutsatt att den här personen inte hälsar först. Om nån hälsar på mig sådär random så hälsar jag alltid tillbaka av ren reflex, fundera kan man göra sen. Men jag tycker att det är lite halvjobbigt att hälsa på nån som kanske inte kommer ihåg en .. Jag vet inte ens varför egentligen. Kanske för att man inte vill fördumma någon på nåt sätt, eller för att man inte har lust med jordens längsta förklaring, eller för att man får det bekräftat att man helt enkelt inte är en minnesvärd människa.
Om man inte säger hej till personen kommer det här bli en person som det känns jobbigt att möta sen, på nåt sätt. Man har nåt slags obekräftat förhållande till varandra. Men, om man säger hej, & man aldrig hamnar på samma fest igen t ex, för att fördjupa relationen, så har man skaffat sig en hej-kompis. Vad nu det kan vara bra för. Det ser ju kanske bra ut, att gå runt & hälsa på folk, en del jag känner kanske bara har hej-kompisar, vem vet! Men det skaver liksom nånstans ändå, att tänka så. Nån gång har man haft en hej-kompis, men "glömt" hälsa en gång & då är det tack & adjö med den lilla vänskapen. Tills nästa gång man stöter ihop nånstans & kanske har en konversation till&med, då börjar det om. Om man inte tar relationen ett steg längre då.
Tänk vad ett litet hej kan göra. Eller inte göra.
Är det bara jag som funderar på sånt här? Haha.
Sanning eller konsekvens.
Haha, kollade den här gamla dängan från 1997 & upptäckte att Noomi Rapace är med i den. Fast då hette hon Norén. Lite kul. :)
Åh, så kul med filmer från ens barndom, haha. Kommer ihåg hur vi satt hos Marri på Österlångvägen & såg den här! Ljuva 90-tal. ;)
Ro?
Har alltid haft lite svårt att kolla på film. Kan inte riktigt med det där med att sitta stilla i 2 timmar & bara titta. Kommer alltid på 67 saker jag egentligen måste göra & som är viktigare än att utveckla min filmrepertoar. Men! Idag har jag fixat hem 3 filmer som jag har för avsikt att kolla på nu i helgen, all alone. Det blir en utmaning. :)
Iofs har jag inte problem med alla filmer, inte med filmer som jag VET är bra & som jag VET att jag gillar. Men jag är nog lite rädd för vad jag ska känna efter en film, speciellt om jag kollar ensam. Är himla känslig för sånt där, för filmer som ger en en känsla som stannar kvar & som man inte riktigt vet vad man ska göra av. Det kanske låter lite konstigt men .. Jag har en tendens att bli jobbigt berörd ibland. Föredrar oftast fantasy/animerat/tecknat & sånt där som inte är på "riktigt", bara därför.
Haha, jag är störd.
Iofs har jag inte problem med alla filmer, inte med filmer som jag VET är bra & som jag VET att jag gillar. Men jag är nog lite rädd för vad jag ska känna efter en film, speciellt om jag kollar ensam. Är himla känslig för sånt där, för filmer som ger en en känsla som stannar kvar & som man inte riktigt vet vad man ska göra av. Det kanske låter lite konstigt men .. Jag har en tendens att bli jobbigt berörd ibland. Föredrar oftast fantasy/animerat/tecknat & sånt där som inte är på "riktigt", bara därför.
Haha, jag är störd.
Gruvor & malmberg.
Det är en himla debatt idag om huruvida det ska bli en gruva i Jokkmokk eller inte, vilka som är för- och nackdelarna osv. Själv vet jag inte riktigt vart jag står i frågan .. Vid min första tanke; Givetvis ska vi ha en gruva här! Tänk alla jobbmöjligheter, folk kanske väljer att flytta HIT istället för att flytta härifrån mm. Men sen tänker man efter lite .. Jag som älskar naturen vill inte se den förvandlad till ett enda stort grustag (dagbrott)/grop eller se den förgiftas sakta men säkert. Vi måste värna om naturen vi har kvar för en dag så kommer vi att ångra oss. Ångra att vi har våldtagit jorden så pass mycket som människan faktiskt har gjort sen urminnes tider; skövlat regnskog, utrotat djurarter, översvämmat stora landområden, folkmord, växthuseffekten etc. Men den dagen vi ångrar oss & inser våra misstag, den dagen kommer det att vara försent.
Jag som vuxit upp i Malmberget har sett förödelsen av en gruva på nära håll. (Nu finns det ju olika sorters gruvor, men alla metoder går ju ut på att gräva/spränga i/under berget & då MÅSTE man in & förstöra, så är det.) Snart är hela Malmberget ett stort hål, en grop. Gator där jag lekte & cyklade på när jag var liten ligger innanför stängslet pga rasrisken. Flera flera hus har rivits/flyttats, vägar har byggts om, barndomsminnen har förstörts & hopp & tro om Malmbergets framtid har krossats. När jag får barn, kommer jag peka på Gropen & berätta om allt som en gång fanns där. Stall, skolor, affärer, gamla, fina hus. En bio, en sporthall, en park dit man kunde gå om somrarna & mata svanar, en utebassäng, en ishall. Gruvbolagens löften.
Snart kommer Malmberget vara historia, men vi får inte glömma, att utan gruva hade det aldrig funnits nåt Malmberget. Då hade jag inte ens haft minnen & jag hade inte haft privilegiet att växa upp där. Bland en massa vänner, fina områden & bra skolor.
Allt blir en enda stor, ond cirkel utan slut & det är alltid någon som blir lidande. Allt har för- & nackdelar, alltid. Man kan inte alltid vara alla till lags, MEN, man kan tänka på alla, lyssna på vad alla har att säga & se om man kanske kan ändra uppfattning om saker & ting, eller kompromissa. Grejen med gruva i Jokkmokk, är att det känns väldigt aktuellt & rentav nödvändig för den här ortens överlevnad. En gruva eller nåt annat. Nåt som ger jobb & som drar hit folk, som sätter Jokkmokk på jobbkartan & som gör att det här lilla underbara samhället går FRAMÅT i utvecklingen. Att människor väljer att stanna här, skaffa barn här, till&med flytta hit, väljer att sätta sina barn i skolan här & att ungdomarna känner att de har en framtid i den här kommunen.
Sen ska jag inte låtsas att jag är speciellt insatt i gruvplanerna som så. Jag vet vart den planeras ligga, men jag vet inte hur stort område det handlar om. Jag vet vilka metaller det handlar om, men jag vet nästan ingenting annat. Som jag förstår det så är det någon/några sameby/ar som har sitt vinterbete där, men jag vet inte hur stort området det är, i sin tur. Eller hur många renar det gäller, eller vad som egentligen skulle hända om det startades en gruva där, hur det skulle påverka samebyn & renarna som så. Har även läst om risken för förgiftning av vattendragen i närheten, men det kan jag varken argumentera för eller emot då jag, som sagt, inte vet hur omgivningen ser ut. Vissa säger att det är en holme, andra att det är en vik. Medan endel säger att det inte ens ligger nära vatten alls? Så ja ..
Jag som vuxit upp i Malmberget har sett förödelsen av en gruva på nära håll. (Nu finns det ju olika sorters gruvor, men alla metoder går ju ut på att gräva/spränga i/under berget & då MÅSTE man in & förstöra, så är det.) Snart är hela Malmberget ett stort hål, en grop. Gator där jag lekte & cyklade på när jag var liten ligger innanför stängslet pga rasrisken. Flera flera hus har rivits/flyttats, vägar har byggts om, barndomsminnen har förstörts & hopp & tro om Malmbergets framtid har krossats. När jag får barn, kommer jag peka på Gropen & berätta om allt som en gång fanns där. Stall, skolor, affärer, gamla, fina hus. En bio, en sporthall, en park dit man kunde gå om somrarna & mata svanar, en utebassäng, en ishall. Gruvbolagens löften.
Snart kommer Malmberget vara historia, men vi får inte glömma, att utan gruva hade det aldrig funnits nåt Malmberget. Då hade jag inte ens haft minnen & jag hade inte haft privilegiet att växa upp där. Bland en massa vänner, fina områden & bra skolor.
Allt blir en enda stor, ond cirkel utan slut & det är alltid någon som blir lidande. Allt har för- & nackdelar, alltid. Man kan inte alltid vara alla till lags, MEN, man kan tänka på alla, lyssna på vad alla har att säga & se om man kanske kan ändra uppfattning om saker & ting, eller kompromissa. Grejen med gruva i Jokkmokk, är att det känns väldigt aktuellt & rentav nödvändig för den här ortens överlevnad. En gruva eller nåt annat. Nåt som ger jobb & som drar hit folk, som sätter Jokkmokk på jobbkartan & som gör att det här lilla underbara samhället går FRAMÅT i utvecklingen. Att människor väljer att stanna här, skaffa barn här, till&med flytta hit, väljer att sätta sina barn i skolan här & att ungdomarna känner att de har en framtid i den här kommunen.
Sen ska jag inte låtsas att jag är speciellt insatt i gruvplanerna som så. Jag vet vart den planeras ligga, men jag vet inte hur stort område det handlar om. Jag vet vilka metaller det handlar om, men jag vet nästan ingenting annat. Som jag förstår det så är det någon/några sameby/ar som har sitt vinterbete där, men jag vet inte hur stort området det är, i sin tur. Eller hur många renar det gäller, eller vad som egentligen skulle hända om det startades en gruva där, hur det skulle påverka samebyn & renarna som så. Har även läst om risken för förgiftning av vattendragen i närheten, men det kan jag varken argumentera för eller emot då jag, som sagt, inte vet hur omgivningen ser ut. Vissa säger att det är en holme, andra att det är en vik. Medan endel säger att det inte ens ligger nära vatten alls? Så ja ..
BLACK
Såg i Kargos blogg att Marabou kommit med en ny smak - saltlakrits! M'M'M. Tog en sväng förbi OK när jag var ute på byn & .. Givetvis! OK kan man alltid lita på! Dom håller koll på dom nyaste trenderna. ;) & vilken smaksensation sen! Haha. Mumsfilibabben I say.
Nu ska jag försöka hålla mig från att käka upp hela på en gång, för på ett tag kommer baby hem & då blir det matdags.
Det är så skönt att vara vuxen ändå & få käka godis preciiiiis när man vill. Även om det kanske inte är helt ultimat alla gånger. ;)
Tjong
Nu ska jag försöka hålla mig från att käka upp hela på en gång, för på ett tag kommer baby hem & då blir det matdags.
Det är så skönt att vara vuxen ändå & få käka godis preciiiiis när man vill. Även om det kanske inte är helt ultimat alla gånger. ;)
Tjong
Nailz
Har aldrig fattat grejen med manikyr & lösnaglar & skit. Fy fan vad fult det är! & opraktiskt. Visst, det finns ju olika sorters, man behöver ju inte ha 10 cm horröda lösnalar liksom, hehe. Men jag skulle aldrig betala för det! Om jag fick det gratis skulle jag testa, men inte annars. Any hooow ..
Hujja vilken dröm jag hade nu. Har alltid värst drömmar på morgonen. :s Drömde att vi var hos Marri i Gällivare & hela hennes familj var där & så. Vi beställde pizza till middag & medan vi väntade så föreslog jag att vi skulle åka upp mot Ritsem så Marri fick turista lite innan hon åkte tillbaka till Gbg. Sagt & gjort, jag & Marri åkte & det var nån dude som körde. (Kommer inte riktigt ihåg vem det var men, mindre väsentligt.) Han var världens sämsta förare & körde i diket 91 ggr & fick sladd & totalförstörde bilen, helt enkelt! Som "tur" var hade vi just kommit fram till lite civilisation som var Västerås, haha. & det var nån festival som pågick där.
Vi gick hem till nån tant som den här duden kände lite sen innan & fick oss lite fika, sen gick vi ner på stan för att kolla runt. Efter ett tag blev det mörkt & jag sa till Marri att "nu måste vi nog hem så att vi hinner äta pizza", haha fat. I alla fall så kom vi ju på att vi inte hade nån bil så Marri & duden höll koll efter eventuell lift. Då körde det förbi en skruttig gammal jänkare med en skruttig gammal husvagn som hade sönderslaget fönster längst bak & där skuttade Marri & duden in, medan jag slänge upp min väska. Men själv hann jag inte in innan dom som körde upptäckte mig. Dom tvärnitade & försökte köra på mig & då blev jag pissed & sprang därifrån.
Sen fick jag panik! Marri hade min väska, jag var utan mobbe, utan pengar utan nåt. & till min fasa upptäckte jag att jag bara hade ett långt linne & stringtrosor, hahah. Jag sprang efter bilen & tänkte att jag skulle genskjuta den i nästa kvarter, men jag hann aldrig & så sprang jag mer & mer. Gatorna blev labyrinter & tillslut var jag vilse. Helt vilse, helt själv i en främmande, mörk stad! (Om det nu hade sett ut som Västerås hade jag ju vetat vart jag skulle tagit vägen, men det här var inte alls samma.)
Jag var så pissed på Marri! Bara lämnade mig där, kunde inte ens hoppat ur husvagnsjäveln ..
Jag gick runt runt & försökte komma till ställen som jag skulle känna igen mig på. Kom tillslut till huset där den där tanten bodde, men dum som jag var tänkte jag att jag säkert hittar till en buss/tågstation eller i alla fall en telefon snart så jag gick vidare. Kom tillslut till en slags perrong med typ 6 spårvagnshållplatser & där satt det en tjej som jag började prata med & frågade hur man kom till tågstationen. Hon sa "ser du Monica?", jag ba "nääe?", så sa hon "nej just ja du är ju inte härifrån, men om du går upp längs gatan & sen tar till höger så ska du hitta en hållplats. Därifrån ska det gå en buss till ett område som heter Monica, & därifrån går tågen!" Jag tackade för informationen & tog upp Frank från min ryggsäck, (som jag tydligen hade nu?!), & vi klappade honom ett tag tills han plötsligt sprang iväg & jag var tvungen att springa efter. Jag skrek & skrek på honom men han saktade inte av en sekund .. Förrän han kom till det perfekta bajsstället & lade en fin hög. Haha! Jag ropade till den där tjejen; "han ville bara bajsa där ingen kunde se honom."
Sen satt jag plötsligt på en buss. Kollade skyltningen hela tiden & det kändes som att vi närmade oss. Då stannade bussen. Chauffören sa att det var sista hållplatsen & att jag var tvungen att kliva av .. Great. Jag gick till en informationskur som dom hade under festivalen, & frågade lite löst om dom kände till nån gammal jänkare med husvagn. "Jaa, det är ju Lindgren.", sa nån dude. Åååh, lycka! Jag talade om min situation & duden i kuren sa att han kunde följa mig till Lindgren, för han visste vart han bodde. Sagt & gjort .. & medan vi gick dit så ringde det i min ryggsäck (?). Men jag låtsades inte om den för jag ville ju vara med den här duden ett tag eftersom jag tyckte att han var så söt, haha.
Tillslut kom vi fram till Lindgren & när vi gick in där så satt Marri & fick massage & drack en massa vin. Fy fan vad arg jag blev! Jag sa: "jag ska hem nu ska du med?" Marri; "näää man alltså kan du inte stanna på fest?" "Nej det kan jag inte hejdå." & så gick jag ut i natten igen. Tog upp mobilen som hade ringt förut & upptäckte till min besvikelse att det inte alls var en telefon utan en astmamedicin. (?) Kollade i min börs som jag nu hade & såg att jag hade 20 spänn + att jag i alla fall hade fått på mig ett par långkalsonger nu.
Jag gick ner på stan & letade upp en taxi. Satte mig i den med Frank i knät & bad honom köra mig till tågstationen så långt det gick för 20 spänn. Han muttrade lite, sa att "det var den gamla vanliga historien" & började köra. Då var vi plötsligt i Lule på Storheden bland en massa affärer & han svängde av mot Jysk. Jag tänkte "jaja, där kanske jag kan låna en telefon." Men när vi kom fram var det stängt så vi körde ut därifrån igen. När vi skulle köra ut i korsningen höll taxigubben på att köra på en annan bil & jag sa "se upp för biiileeeen", med jättepipig röst, haha. Sen hände det 2-3 bilolyckor på en gång i den korsningen men taxigubben fortsatte köra. "VAD GÖR DU?!" sa jag, "du måste ju ringa 112?!". "Nej" sa taxichauffören. "Jo", sa jag, "varför inte?!" & så berättade han att hans bror hade sagt till honom att räddningstjänsten ändå inte räddar alla som råkar ut för olyckor. Att i deras statistik redovisar dom bara dom som dom faktiskt räddat & som har överlevt, att av 150 fall så hade dom bara redovisat 7 olyckor i fjol. "JAHA, men dom FÖRSÖKER ju i alla fall, det är ju bätte än inget! Det är din skyldighet som medborgare att ringa när du bevittnar ett brott eller en olycka!", skrek jag. Han svarade inte & då sa jag "nähä, men då ringer jag." Men när jag tog hans mobiltelefon så såg den jättekonstig ut & jag fattade inte alls hur den fungerade.
"HÄR, ta ratten!" sa chauffören & kröp bak i bagaget. Paniiiik. Frank i famnen i PASSAGERARSÄTET, styra en bil utan tillgång till pedaler som närmar sig flera korsningar. "Vet du, HUR JÄVLA MYCKET hundhår jag har här bak nu?!?!?!" sa han & lät hotfull. Jag fattade ingenting, Frank hade ju suttit i min famn hela resan! Jag lyckades få en fot över till förarsidan & bromsade, skitsamma om jag skulle få motorstopp tillslut. Jag ville bara UT ur den här psykbilen! Jag drog i handbromsen & lyckades tillsut svänga in & stanna vid en vägkant. Jag hoppade ut & skulle just springa när chauffören tog tag i mig & höll mig i ett järngrepp. "Hoppas att han inte gör nåt mot Frank" var det enda jag tänkte & skrek i vild förtvivlan på några människor som kom emot oss.
Sen vaknade jag.
Fy fan vilken panik jag hade där i slutet! Jag var så rädd att ingen skulle tro mig & bara gå förbi, lämna mig där med taxipsyket. Hojjaa .. Men hur mycket jag än skrek i drömmen så skrek jag inte på riktigt. Varför är det så? Drömde för nån natt sen att jag såg ett spöke just då vaknade jag till lite & ville skrika som fan, men det bara stockade sig i halsen & det kom inte ut ett pip. Hm.
Hujja vilken dröm jag hade nu. Har alltid värst drömmar på morgonen. :s Drömde att vi var hos Marri i Gällivare & hela hennes familj var där & så. Vi beställde pizza till middag & medan vi väntade så föreslog jag att vi skulle åka upp mot Ritsem så Marri fick turista lite innan hon åkte tillbaka till Gbg. Sagt & gjort, jag & Marri åkte & det var nån dude som körde. (Kommer inte riktigt ihåg vem det var men, mindre väsentligt.) Han var världens sämsta förare & körde i diket 91 ggr & fick sladd & totalförstörde bilen, helt enkelt! Som "tur" var hade vi just kommit fram till lite civilisation som var Västerås, haha. & det var nån festival som pågick där.
Vi gick hem till nån tant som den här duden kände lite sen innan & fick oss lite fika, sen gick vi ner på stan för att kolla runt. Efter ett tag blev det mörkt & jag sa till Marri att "nu måste vi nog hem så att vi hinner äta pizza", haha fat. I alla fall så kom vi ju på att vi inte hade nån bil så Marri & duden höll koll efter eventuell lift. Då körde det förbi en skruttig gammal jänkare med en skruttig gammal husvagn som hade sönderslaget fönster längst bak & där skuttade Marri & duden in, medan jag slänge upp min väska. Men själv hann jag inte in innan dom som körde upptäckte mig. Dom tvärnitade & försökte köra på mig & då blev jag pissed & sprang därifrån.
Sen fick jag panik! Marri hade min väska, jag var utan mobbe, utan pengar utan nåt. & till min fasa upptäckte jag att jag bara hade ett långt linne & stringtrosor, hahah. Jag sprang efter bilen & tänkte att jag skulle genskjuta den i nästa kvarter, men jag hann aldrig & så sprang jag mer & mer. Gatorna blev labyrinter & tillslut var jag vilse. Helt vilse, helt själv i en främmande, mörk stad! (Om det nu hade sett ut som Västerås hade jag ju vetat vart jag skulle tagit vägen, men det här var inte alls samma.)
Jag var så pissed på Marri! Bara lämnade mig där, kunde inte ens hoppat ur husvagnsjäveln ..
Jag gick runt runt & försökte komma till ställen som jag skulle känna igen mig på. Kom tillslut till huset där den där tanten bodde, men dum som jag var tänkte jag att jag säkert hittar till en buss/tågstation eller i alla fall en telefon snart så jag gick vidare. Kom tillslut till en slags perrong med typ 6 spårvagnshållplatser & där satt det en tjej som jag började prata med & frågade hur man kom till tågstationen. Hon sa "ser du Monica?", jag ba "nääe?", så sa hon "nej just ja du är ju inte härifrån, men om du går upp längs gatan & sen tar till höger så ska du hitta en hållplats. Därifrån ska det gå en buss till ett område som heter Monica, & därifrån går tågen!" Jag tackade för informationen & tog upp Frank från min ryggsäck, (som jag tydligen hade nu?!), & vi klappade honom ett tag tills han plötsligt sprang iväg & jag var tvungen att springa efter. Jag skrek & skrek på honom men han saktade inte av en sekund .. Förrän han kom till det perfekta bajsstället & lade en fin hög. Haha! Jag ropade till den där tjejen; "han ville bara bajsa där ingen kunde se honom."
Sen satt jag plötsligt på en buss. Kollade skyltningen hela tiden & det kändes som att vi närmade oss. Då stannade bussen. Chauffören sa att det var sista hållplatsen & att jag var tvungen att kliva av .. Great. Jag gick till en informationskur som dom hade under festivalen, & frågade lite löst om dom kände till nån gammal jänkare med husvagn. "Jaa, det är ju Lindgren.", sa nån dude. Åååh, lycka! Jag talade om min situation & duden i kuren sa att han kunde följa mig till Lindgren, för han visste vart han bodde. Sagt & gjort .. & medan vi gick dit så ringde det i min ryggsäck (?). Men jag låtsades inte om den för jag ville ju vara med den här duden ett tag eftersom jag tyckte att han var så söt, haha.
Tillslut kom vi fram till Lindgren & när vi gick in där så satt Marri & fick massage & drack en massa vin. Fy fan vad arg jag blev! Jag sa: "jag ska hem nu ska du med?" Marri; "näää man alltså kan du inte stanna på fest?" "Nej det kan jag inte hejdå." & så gick jag ut i natten igen. Tog upp mobilen som hade ringt förut & upptäckte till min besvikelse att det inte alls var en telefon utan en astmamedicin. (?) Kollade i min börs som jag nu hade & såg att jag hade 20 spänn + att jag i alla fall hade fått på mig ett par långkalsonger nu.
Jag gick ner på stan & letade upp en taxi. Satte mig i den med Frank i knät & bad honom köra mig till tågstationen så långt det gick för 20 spänn. Han muttrade lite, sa att "det var den gamla vanliga historien" & började köra. Då var vi plötsligt i Lule på Storheden bland en massa affärer & han svängde av mot Jysk. Jag tänkte "jaja, där kanske jag kan låna en telefon." Men när vi kom fram var det stängt så vi körde ut därifrån igen. När vi skulle köra ut i korsningen höll taxigubben på att köra på en annan bil & jag sa "se upp för biiileeeen", med jättepipig röst, haha. Sen hände det 2-3 bilolyckor på en gång i den korsningen men taxigubben fortsatte köra. "VAD GÖR DU?!" sa jag, "du måste ju ringa 112?!". "Nej" sa taxichauffören. "Jo", sa jag, "varför inte?!" & så berättade han att hans bror hade sagt till honom att räddningstjänsten ändå inte räddar alla som råkar ut för olyckor. Att i deras statistik redovisar dom bara dom som dom faktiskt räddat & som har överlevt, att av 150 fall så hade dom bara redovisat 7 olyckor i fjol. "JAHA, men dom FÖRSÖKER ju i alla fall, det är ju bätte än inget! Det är din skyldighet som medborgare att ringa när du bevittnar ett brott eller en olycka!", skrek jag. Han svarade inte & då sa jag "nähä, men då ringer jag." Men när jag tog hans mobiltelefon så såg den jättekonstig ut & jag fattade inte alls hur den fungerade.
"HÄR, ta ratten!" sa chauffören & kröp bak i bagaget. Paniiiik. Frank i famnen i PASSAGERARSÄTET, styra en bil utan tillgång till pedaler som närmar sig flera korsningar. "Vet du, HUR JÄVLA MYCKET hundhår jag har här bak nu?!?!?!" sa han & lät hotfull. Jag fattade ingenting, Frank hade ju suttit i min famn hela resan! Jag lyckades få en fot över till förarsidan & bromsade, skitsamma om jag skulle få motorstopp tillslut. Jag ville bara UT ur den här psykbilen! Jag drog i handbromsen & lyckades tillsut svänga in & stanna vid en vägkant. Jag hoppade ut & skulle just springa när chauffören tog tag i mig & höll mig i ett järngrepp. "Hoppas att han inte gör nåt mot Frank" var det enda jag tänkte & skrek i vild förtvivlan på några människor som kom emot oss.
Sen vaknade jag.
Fy fan vilken panik jag hade där i slutet! Jag var så rädd att ingen skulle tro mig & bara gå förbi, lämna mig där med taxipsyket. Hojjaa .. Men hur mycket jag än skrek i drömmen så skrek jag inte på riktigt. Varför är det så? Drömde för nån natt sen att jag såg ett spöke just då vaknade jag till lite & ville skrika som fan, men det bara stockade sig i halsen & det kom inte ut ett pip. Hm.
GAH
Orkar inte med mig själv idag! Är på sjukt dåligt humör, grinig som fan. Tänker på allt dåligt som hänt mig & hela världen sen 1860-talet typ. Tråkiiiiigt!
Behöver bli uppiggad. Tvättstuga känns inte överjävligt upphetsande för tillfället, men det är väl det jag får sysselsätta mig med. Fy faan.
Jag måste skaffa mig en kompis.
& en hobby.
För det här gåååår inte! Jag blir så djävla pissed när jag är uttråkad.
HELVETE
Behöver bli uppiggad. Tvättstuga känns inte överjävligt upphetsande för tillfället, men det är väl det jag får sysselsätta mig med. Fy faan.
Jag måste skaffa mig en kompis.
& en hobby.
För det här gåååår inte! Jag blir så djävla pissed när jag är uttråkad.
HELVETE
Upside down.
Usch. Det här blev ingen bra kväll .. :( Tänker för mycket, tänker på alla dåliga saker. Jag HATAR det här! Hatar när jag gör såhär. Jag orkar inte .. Hujj.
Focus.
Har märkt att jag är en sån som bara kan fokusera på en grej i taget, annars blir det pannakaka av allt. Jag älskar att ha många järn i elden, men att fokusera på alla samtidigt kan inte vara bra ändå. Var sak har sin tid. Just nu har jag bara körkort i skallen & det går förvånansvärt bra. Sen när nån säger till mig att "du måste göra det & det & det" så blir det bara som en stor blockering & så blir jag superneggo mot allt istället. & det är inte bara när nån annan säger till mig, jag hör mig själv i skallen säga att jag har tusen fler saker att göra & BRÅTTOM är det! Men det är inte ens bråttom .. Egentligen. Jag stressar upp mig själv, även på det viset att jag aldrig tar tag i grejerna jag verkligen VILL göra. Men ibland kan jag inte påverka det, t ex det faktum att jag kanske inte har råd just nu. Då får det vänta. & så kommer jag på nåt mer jag vill göra, som kanske inte går att göra på vintern & då får det också vänta. Makes me mad.
God morgon förresten. :) Har sovit som en stock sen Micke for till jobbet & jag ville sova meeer! Men jag ska sätta igång att dammtorka & plocka lite & önska att det kan bli liite varmare nu så att mor min vill köra hit. Dom hotade ju med varmare väder nu mot slutet av veckan. Torsdag skulle det vara -15 bara tror jag. :o Skönt dää.
Jaja, skrives!
God morgon förresten. :) Har sovit som en stock sen Micke for till jobbet & jag ville sova meeer! Men jag ska sätta igång att dammtorka & plocka lite & önska att det kan bli liite varmare nu så att mor min vill köra hit. Dom hotade ju med varmare väder nu mot slutet av veckan. Torsdag skulle det vara -15 bara tror jag. :o Skönt dää.
Jaja, skrives!